Coachning eller coaching?

Heter det coachning eller coaching?
Man kan antingen skriva och säga coachning eller coaching.
Vad är det korrekta?

Det finns ingen lag som bestämmer det, men “Språkrådet, Institutet för språk och folkminne” rekommenderar coachning.

I deras frågelåda kan man läsa fråga och svar.

Fråga:
På engelska heter det ju coaching, doping, dumping, mobbing. Varför skall vi göra om det till coachning, dopning o.s.v?

Svar:
Substantiv till verb bildas i svenskan normalt med hjälp av -ning , t.ex. löpa – löpning.

Ofta lånar vi först in verbsubstantivet, t.ex. mobbing. Snart har vi behov av verbet, mobba. Så fort vi har verbet är det naturligt att ge det tillhörande verbsubstantivet den form som verbsubstantiv har, alltså mobbning. Det skall därför heta:

  • coacha: coachning
  • dopa:dopning
  • dumpa:dumpning
  • jogga:joggning
  • mobba:mobbning

Språkrådet skriver vidare… citat:
“Var kommer då ordet coach ifrån? Jo, det är samma ord som kusk, som i sin tur har sitt ursprung i ungerska kocsi. Det är i sin tur bildat till Kocs, en stad där man förr tillverkade en viss typ av kuskvagnar. I sin engelska form är ordet dock lite svårhanterligt i svenskan. Många är t.ex. osäkra på hur det ska böjas. Bäst är därför att behålla de gamla orden, som tränare och lagledare. Vill man ändå använda coach, böjs det en coach, coachen, flera coacher. Verbet skrivs förstås coacha, och verbalsubstantivet blir då coachning.”